Vi gå över daggstänkta berg, fallera
som lånat av smaragderna sin färg, fallera.
Sorger ha vi inga,
våra glada visor klinga
när vi gå över daggstänkta berg, fallera.
I mänskor, förglömmen er gråt, fallera,
och kommen och följen oss åt, fallera.
Se, fjärran vi gånga
att solskenet fånga
ja kommen och följen oss åt, fallera.
De gamla och kloka må le, fallera
vi äro ej förståndiga som de, fallera.
Men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de, fallera?
Så gladeligt hand uti hand, fallera,
nu gå vi till fågel Fenix land, fallera.
Till ett sagoland som skiner
av kristaller och rubiner,
nu gå vi till fågel Fenix land, fallera.